Hällristning etymologi

Bronsålderns samhällen styrdes av hövdingar och deras släkter.

Betydelsen av hällristningar

De tog hand om allt överskott som de underlydande hushållen producerade. Med överskottet bytte de till sig de prestigefyllda bronsföremålen, höll ståtliga begravningar, fester och ceremonier. Kanske fanns det också en särskild arena för ceremonier i Högsbyn. Allt var bortodlat men platsen är känd och erbjuder en fantastisk utsikt över hällbilderna vid Råvarps strand.

Processionshällen i Högsbyn, Tisselskog. Processionen har tolkats som en fruktbarhetsrit, knuten till tjurkulten och våren. Akrobaterna som slår baklängesvolter på hällen kan ha sitt ursprung i Mesopotamien, där i dag Irak och delar av Iran, Syrien och Turkiet ligger. En lång dikt berättar om kung Gilgamesh som ska ha varit kung i Mesopotamien cirka f.

Där berättas om en vild himlatjur som besegras med akrobatisk vighet och styrka, om skeppet som seglar över havet till jordens yttre gränser, om ormen som ömsar skinn och föryngras och om den allsmäktige solguden som skänker liv och fruktbarhet. Gilgamesh bär yxa och svärd och träffar smeder som behärskar den gudomliga konsten att gjuta brons.

Myten om en tjur, Minotaurus, och unga akrobater fanns även i den grekiska mytologin under —talet f. Kr, på bronsåldern. På Processionshällen finns akrobater, män som bär horn likt tjurar, skepp, en orm, svärd och ringar som tolkas som solsymboler. Figurerna knyter onekligen an till berättelsen, men är inte unika för Högsbyn. Hällbilderna i Sydskandinavien upprepar sig eftersom människorna hade en gemensam tro.

Även vagnar, ibland symboliserade av hjul, finns som hällbilder. Under det första skeppet på Processionshällen syns en liten rund ring som kan vara ett hjul. Kan skeppet ha dragits fram på marken under en ceremoni, som de skeppsvagnar som användes vid karnevaler långt senare? Vagnen var också förknippad med fruktbarhetsgudinnan Nertus.

Kulten kring henne beskrevs av den romerske historikern Tacitus 98 e. Nertus färdades i en täckt processionsvagn som drogs av kor. På varje plats gudinnan kom till firade man med en fest. Ingen fick se gudinnan och bara prästen fick röra hennes vagn. När resan var klar tvättades gudinnan och vagnen i en helig sjö. De slavar som hjälpt till offrades sedan i sjön.

Tacitus beskrivning gjordes långt efter bronsålder, men myten om gudinnan Nertus kan ha mycket gamla traditioner. Tänk om Råvarp var en helig sjö på bronsåldern! Riktningen känns uppslukande, fortsatte den till underjorden, ett dödsrike? Människorna trodde på ett liv efter detta och pånyttfödelse.

När de begravdes fick de med sig mat och annat de behövde på den långa resan, men viktigast av allt var bronsföremålen. Bronserna var förbehållna maktens män och kvinnor, de som i levande livet visat sin överhöghet genom att bära föremålen under ceremonier och fester. Skålgropar finns i alla bebodda världsdelar, skepp som liknar de bohuslänska finns i Spanien och Egypten, bilderna av ridande krigare och vagnar ser likadana ut i Valcamonica i norra Italien och Tanum.

Föremål som avbildas på de bohuslänska hällarna, som till exempel svärd och sköldar, hittas i arkeologiska sammanhang i andra delar av Europa. Den lilla pricken, skålgropen, är den vanligaste hällristningen. Vissa är utspridda till synes slumpvis över hällarna, andra bildar geometriska mönster som rader eller cirklar eller ingår i andra bilder som människofigurer eller skepp.

Det finns mängder med olika tolkningar av skålgropar och deras betydelse beror antagligen på i vilka sammanhang de förekommer. Skålgropen är också den ristning som används längst. Skålgropar finns inhuggna i taken på megalitgravar från yngre stenåldern och i folktron i historisk tid kallas de älvkvarnar och användes då för offer till förfäderna genom att smörja groparna med fett eller lägga metallföremål i dem.

Skålgrop från Aspeberget. Foto: Hans Lundenmark, Vitlycke museum.

Hällristning historia

Skeppen är den vanligaste bilden som faktiskt föreställer något som är lätt att känna igen. Sjöfart spelade en viktig roll i bronsålderssamhället. Allt brons behövde importeras och gruvorna där koppar- och tennmalmen bröts låg långt från Bohuslän — på Cypern och Iberiska halvön, i Alperna och på Brittiska öarna. Bronset var viktigt som maktsymbol, vapen och verktyg.

Bronsföremål hittas som gravgåvor hos de döda och som offer slängda i våtmarker, vilket visar hur viktig metallen ansågs vara. Skeppsristningarna kan därför ses som illustrationer av eller berättelser om dessa viktiga och långväga resor. Skeppen kan också ha en symbolisk betydelse som farkosten som tar de döda till dödsriket, en vanlig tanke i många kulturer.

Skepp från Vitlycke. Foto: Hans Lundenmark, Vitlycke museum, Människorna är ofta beväpnade med svärd, spjut, yxor och pilbågar. Många har karakteristiska detaljer som stora vader eller näsor, hjälmar med horn, vingar eller hårflätor. Männen, som är lätta att känna igen eftersom de är nakna, finns det många av.

De imponerade förstås på människor som passerade och visade att det fanns mäktiga personer och grupper i området. Ett heligt landskap Många forskare har beskrivit bronsåldern som en period där själva landskapet är heligt. De tänker sig att en bronsåldersmänniska inte gjorde någon skillnad på vardagliga saker, som att äta, odla eller jaga, och religiösa aktiviteter som att dyrka sina gudar.

Allting var både heligt och naturligt på samma gång och detsamma gällde själva landskapet. De verkar däremot ha delat upp landskapet i olika områden eller zoner. Högst upp på höjder och berg fanns stora gravrösen och gravfält. Lite längre ner på lätta, sandiga jordar låg boplatserna med de mystiska skärvstenshögarna. Längst ner, ofta vid strandkanten till åar, sjöar eller våtmarker finns hällristningarna.

På andra platser har värdefulla bronsföremål lagts ned, eller offrats, i vattnet. På något sätt verkar allt detta ha hängt samman i bronsålderns komplicerade ritualer och ceremonier. Skumma figurer Länge trodde arkeologer att hällristningarna avbildade särskilda händelser som krig, sjöfärder och jakt. Själva ristningarna skulle, enligt detta sätt att tänka, berätta om viktiga händelser som gjordes odödliga genom att huggas in i släta berghällar.

Idag menar de flesta forskare att hällristningsfigurerna snarare är symboler som på något sätt var en del av bronsålderns ritualer och ceremonier. Men vilka var det som träffades vid ristningarna och vad var det egentligen som pågick på dessa platser? Samlades man här för att fira religiösa högtider, ungefär som en kyrka eller en moské fast utomhus?

Eller hade de en helt annan betydelse? Vi vet inte hur vanligt det var att människor besökte hällristningsplatserna eller hur ofta nya figurer kom till. Förmodligen har det varierat från plats till plats. Ibland verkar alla figurer ha skapats vid ett och samma tillfälle. I andra fall har platsen återbesökts under en lång tid, kanske flera hundra år, och nya figurer har tillkommit. Det finns också exempel på att gamla figurer har bättrats på efter hand, och ibland har nya detaljer lagts till.

Ulleviristningarnas brukar de dateras till ca f. Många av figurerna är ganska grunt inhuggna. Det finns också flera ytligt huggna partier som är svåra att tolka. Det som utmärker ristningstekniken vid Ullevi är att huggmärkena syns tydligt och att linjernas konturer därför är "taggiga". Delar av ristningen har också legat skyddad under jord innan de blev upptäckta vilket också är en anledning till att konturerna inte rundats av genom århundraden av vittring.

Men att figurerna är så pass grunt inhuggna och lika varandra i stil gör att det är troligt att de kom till under en relativt kort tidsperiod. Här syns en av de 65 skeppsfigurer som finns bland ristningarna. Skepp, fotspår och skålgropar Av Ulleviristningarnas hällristningstecknen är 65 skeppsfigurer. Skepp hade en mycket viktig roll i bronsålderns samhälle.

Man kan säga att de tillhörde dåtidens spetsteknologi, ungefär som en avancerad dator eller en rymdfarkost idag. Skepp användes för transporter av värdefulla varor, men var också kraftfulla symboler för makt. De verkar också ha ingått i bronsålderns ritualer och ceremonier. Förutom handelsresor förekom säkert även konflikter och plundringståg. Vissa forskare menar att bronsålderns båtar var rena krigsmaskiner.

Betydelsefulla personer kunde färdas längs med vattenvägarna för att visa upp sin makt och om det behövdes använda våld för att befästa eller utöka sin kontroll över människor och resurser.

Ursprung hällristningar

En annan intressant figur som finns vid Ullevi är den så kallade fotsulan. Fotsulstecken är ofta huggna i par och ungefär lika stora som en riktig fot. Ibland har de ett band rakt över som gör att de påminner om en slags sandal. En vanlig tanke bland arkeologer är att fotsulorna är symboler för en gud.

Kanske fick människorna inte avbilda själva guden, och istället högg de in gudens fotavtryck. Liknande idéer finns i många religioner i världen från olika tider. En annan teori är att de symboliserar förfäderna, avlidna släktingar som vandrar från de levandes till de dödas värld. På många platser i världen liknas resor över havet vid resan till dödsriket. Men det kan lika gärna vara tecken som markerar att människor har varit på platsen vid ett särskilt tillfälle.

Här finns också så kallade skålgropar vilket är den överlägset vanligaste figuren. Skålgropar är runda eller ovala skålar som knackades in i berget. På en plats kan det finnas enstaka skålgropar, på andra flera hundra. De kan vara placerade slumpmässigt eller i mönster av olika slag. I Sörmland finns över kända skålgropar.