Är gilla och älska samma sak

Men även älska om en kärleksrelation — som tar ett objekt: Romeo älskar Julia — är en försumbart liten kategori i förhållande till älska om andra mänskliga relationer. Denna kategori är i sin tur liten i förhållande till den helt dominerande kategorin: icke-mänskliga objekt, typ jag älskar salami med gröna oliver eller jag älskar mitt jobb.

Kärlek ger mindre tydliga resultat, eftersom det oftast förekommer i kontexter med en ospecificerad positiv känsla, av typen vi fick tillbaka styrka och kärlek och baka med kärlek. Viktigare än objektet är dock ofta subjektet. Ett ords betydelse påverkas starkt av vilken semantisk roll subjektet brukar ha. Olika verb har olika rollpreferenser: 1. Den aktivt handlande rollen agenten : Romeo dejtar Julia.

Den passivt upplevande rollen upplevaren : Romeo drömmer om Julia. Den passivt orsakande rollen orsaken : Romeo attraherar Julia. Den drabbade rollen offret : Romeo försmäktar av kärlek. Den rollen är högintressant i detta sammanhang. Och denna rollpreferens dominerar hela det material från Språkbanken som jag har undersökt.

Aktiva agenter får man titta långt efter. Älska någon eller något är ingenting vi gör aktivt, nej, vi är helt passiva. Nästan alla allmänord har både huvudbetydelse, denotation, och konnotation, de värderingar, associationer med mera som de flesta ord bär med sig. Konnotationerna kan gälla enskilda språkbrukare men lika gärna vara gemensamma för grupper eller för hela språkgemenskapen.

Ett allmänord har inte en betydelse. Vissa ord har starkare konnotationer än rena betydelser. Få svenskar kan nog i dag ens nödtorftigt förklara vad fascism är, men de vet att de avskyr det.

Hur vet man om det är kärlek eller tycke

Älska och kärlek har idel positiva konnotationer, och vi misstänker att det är dessa som triggar framför allt frekvensökningen men även allt annat. Inom semantiken brukar det som verkligen räknas vara betydelsekärnan, den prototypiska betydelsen. Ett exempel: höns, pingviner och emuer är alla fåglar därför att de har vissa gemensamma särdrag som näbb och vingar, men det är sparvar och trastar som har flest fågelsärdrag och i lagom doser.

De befinner sig mitt i fågelbegreppet; de är prototypiska fåglar. De andra är fåglar, men ute i den betydelsemässiga periferin. Det är sparvar och trastar vi först kommer att tänka på om vi ser ordet fågel. Frågan är vad som ligger i mitten av alla älska-betydelser eller vad som har flest särdrag gemensamma med alla andra kärleksanvändningar. Frågan är viktig, ja, egentligen den viktigaste semantiska frågan.

Men i ett läge då ordet blir frekventare och får allt tunnare betydelse, allt fler alternativa särdrag, är den inte så lätt att svara på. För min generation är Romeo och Julia älskar varandra mer prototypiskt än jag älskar salami med gröna oliver, men korpusdata talar för att mina positioner redan har förhandlats bort i den allmänna språkutvecklingen.

Det vanligaste älska har sakobjekt och det prototypiska kärlek är relationsoberoende. Det vanligaste tenderar att bli mest prototypiskt. Hur står sig då till sist älska i förhållandet till andra ord med liknande betydelser, så kallade närsynonymer? Sådana relationer kan illustreras med ett semantiskt nätverk.

Figuren nedan visar en typ av nätverk i form av en kompass. Traditionellt ligger älska östligt, men ordet får inte någon markerad plats på axlarna för modernitet och formalitet. Du kan bli kär i personer som du brukar umgås med IRL eller på nätet, men också i till exempel en kändis eller någon du bara har sett på bild. Kärleken kan kännas jättestark även om ni inte träffas eller blir ihop.

Kanske är du kär i flera personer samtidigt. En del tänker att de vet vilken typ av personer de blir kära i. Men sen kanske det inte stämmer. Kärlek kan överraska. Du kan bli kär i någon du inte alls trodde, till exempel någon av ett annat kön än du har blivit kär i tidigare. Eller bli kär i en kompis eller en person som du inte alls trodde att du skulle kunna gilla.

Hur vet jag om någon är kär i mig? En del personer visar tydligt när de gillar någon. En del personer håller det för sig själva. Här är några exempel på hur det kan märkas om någon gillar dig: Personen tittar mycket på dig. Antingen i smyg eller så att era blickar möts. Hen brukar vara nära dig, är snäll mot dig och försöker bli din kompis.

Hen försöker få dig att skratta. Hen verkar mer blyg eller nervös med dig än med andra. Hen försöker vara tuff eller cool inför dig. Hen gör sig extra fin när ni ska träffas. Det är helt okej att fråga om du vill veta om någon är kär i dig. Du kan fråga personen själv eller hens kompis. Det kan kännas läskigt, men det kan vara skönt att få veta. Här kan du läsa fler tips från unga om hur man vet om någon är intresserad.

Hur kan jag visa att jag är kär? Här är några tips på hur du kan göra om du vill visa att du gillar någon, välj det som passar dig: Berätta för personen att du gillar hen. Du kan säga det om ni träffas eller i ett meddelande. Psykologiska aspekter [ redigera redigera wikitext ] Inom psykologin anses kärlek som ett socialt fenomen och det finns olika modeller som beskriver kärlek.

Det finns flera olika former av kärlek som exempelvis den mellan föräldrar och barn, mellan vänner och mellan kärlekspartners. Kärleksförhållanden beskrivs ofta som en av två olika typer: passionerade och vänskapliga [6]. Passionerad kärlek och vänskaplig kärlek [ redigera redigera wikitext ] Den passionerade kärleken definieras av starka emotionella reaktioner, upphetsning och trånande, medan den vänskapliga definieras av tillgivenhet och omtanke.

Robert Sternbergs triangulära teori delar upp kärlek i tre komponenter: passion, intimitet och engagemang commitment [6]. Han beskriver passion som känslor av fysisk attraktion och sexuell lust, vilket är viktigt för fortplantning, medan intimitet innebär närhet och uppskattning av ens partner. Engagemang handlar om beslut för att stanna kvar i förhållandet och planera framåt.

Olika typer av kärlek kan ses som olika kombinationer av dessa tre delar. Graden av upplevd kärlek kan bero på styrkan i dessa komponenter. Forskning visar att dessa tre delar till stor del omfattar det som många beskriver som kärlek. Inom behaviorismen betraktar man allt en organism gör som beteenden, både de som syns men också de som inte syns, såsom känslor och tankar.

Detta skiljer fenomenet på två moment, yttre och inre beteenden. Det är på samma sätt som fantasier och drömmar något som existerar under huden snarare än som ett icke-fysiologiskt fenomen [7]. För en behaviorist blir frågan, Hur definierar människor "kärlek"? Beroende på personers perspektiv, kommer man få olika svar på denna fråga. En neuropsykolog kommer till största del att beskriva kärlek utifrån processer i hjärnan medan en socialpsykolog skulle prata om de operationella definitioner forskaren valt för sitt studium och mäta graden av upplevd kärlek så som den definierats enligt exempelvis Sternberg.

Situationen som gör att ordet "älskar" används är inte en observation av ens ett inre känslotillstånd, utan en observeration av beteenden antingen hos sig själv pirr, fantasier, tankar eller hos någon annan glädje, närmanden, uttalanden. Vissa av dessa beteenden är yttre, observerbara för vem som helst, som exempelvis kyssar, kramar, rodnad.

Men folk observerar också inre beteenden som pirr i magen, tankar som susar genom huvudet och positiva varma känslor gentemot en viss person. Utifrån historien av språkinlärning har vi lärt oss att alla dessa beteenden benämns som kärlek. En person som gillar Bowie är antagligen mindre benägen att stänga av radion när hans musik spelas än någon som inte gör det.

Det handlar då snarare om alla de beteenden som X representerar för en viss person. Det kan innebära att prata med denne, ha sex med personen, lyssna på personen. I en studie lät man människor lista kännetecken för kärlek och värdera varje kännetecken utifrån hur centralt det var för hur de uppfattade kärlek [8]. Att bli kär skulle kunna beskrivas som upprepade sekvenser av närmande-beteende som förstärks av den andre [7].

Kan man älska utan att gilla

Inlärningsprocesser [ redigera redigera wikitext ] Mycket av det vi kallar kärlek är utifrån ett behavioristiskt synsätt respondent och operant inlärda beteenden. Kärlek mellan två människor handlar alltså om inlärningsprocesser där de två personerna utgör förstärkare för varandras beteenden. Sådan inlärning kan ske på flera olika sätt och sker i det naturliga fallet implicit.

Vid respondent inlärning har vissa tidigare neutrala stimuli som väcker en särskild respons betingats så att de utlöser samma responser. Det betyder att det har lärts in en ny association mellan ett visst stimuli och ett beteende som följer därpå [9]. För att det skall ske behövs upprepade inlärningstillfällen där samma sak sker, men i vissa fall kan betingning också uppstå till följd av enstaka inlärningstillfällen.

För åtrå som är en del av det vi ofta menar med kärlek skulle en sådan respondent inlärning kunna skett i början av en förälskelse såsom under sex. Den kroppsliga reaktion som väcks vid sexuell upphetsning har betingats till ett visst stimuli den person man blir upphetsad av och denna reaktion kommer sedan att utlösas vid åsyn eller ledtrådar om att den andre personen finns närvarande upphetsning i närvaro av den andra personen.

Det är en förenklad beskrivning där betingningen egentligen sker i flera led, men flera liknande inlärningstillfällen kommer att kunna utlösa reaktionen sexuell upphetsning. Vid operant inlärning lärs beteenden in till följd av vilka konsekvenser ett visst beteende ger [9]. De konsekvenser ett visst beteende ger kan öka eller minska sannolikheten för att beteendet skall upprepas och beskrivs med förstärkning och bestraffning.

Det finns både förstärkare som vi kan anse är mer eller mindre gällande för alla människor i en viss miljö och dessa kallas för generiska eller primära förstärkare och exempel på sådana kan vara mat eller sex.