Vad är religiöst tvång

Tvärtom, lagar som begränsar yttrandefriheten genom att förbjuda kritik mot en gud eller en religion begränsar också religionsfriheten. Religionsfrihet och yttrandefrihet hör ihop. Man får inte uppmana till krig eller våld. Varje stat har ansvar för att förhindra såna uttalanden. Alla har rätt att utöva sin tro — religiös eller icke-religiös — både privat och offentligt.

Hur hantera religiöst tvång

Samtidigt har alla rätt att slippa delta i andra människors religionsutövande, så utövandet får vara synligt men inte påtvingande för andra. Ibland är det svårt att veta var den här gränsen för vad som är påtvingande går. Religion är ett svårdefinierat begrepp vilket har lett till att många definitioner trängs sida vid sida. Mängden av religiösa uppfattningar och organisationsformer är så stor att religionsforskarna har haft svårt att komma fram till en allmänt accepterad definition.

Den definition som används hänger ofta ihop med religionsvetarens teoretiska inriktning och egen syn på begreppet religion. Religion kan även röra sig om motsvarande föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion. Religioner förutsätter ofta existensen av en själ som lever vidare efter kroppens död.

En funktionell definition svarar på vad en religion gör. Möjligheten att anta, byta eller lämna en religion eller övertygelse kan sägas utgöra fundamentet för andra mer utåtriktade aspekter av religionsfrihet. Utan friheten att hålla eller ändra uppfattning i trosfrågor är det svårt eller omöjligt att utöva andra närliggande fri- och rättigheter.

Flera stater förbjuder människor från att tillhöra, byta eller lämna vissa religioner och i många länder förekommer hot och våld mot människor som gör det. Hinder för att byta religion kan återfinnas i familjerättsliga lagar, administrativa processer och handlingar kopplat till byte av religion kan i vissa fall vara kriminaliserade.

Vad är religiöst tvång

Det kan även finnas ett socialt tryck på konvertiter eller deras barn. Frihet att utöva en religion eller övertygelse Alla har frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning. Rätten att utöva får under vissa omständigheter begränsas. Rätten att utöva är mångfacetterad och inkluderar rättigheter för både individer och kollektiv som tillsammans utövar sin religion eller tro.

Frihet från tvång Enligt ICCPR Article 18 2 och UN Human Rights Committee, General Comment 22 5 innebär religions- och trosfrihet att alla har rätt till frihet från tvång som förhindrar deras möjlighet att ha eller anta eller lämna en religion eller övertygelse.

Religiöst tvång i familjen

Hot, våld, diskriminering och straffrättsliga åtgärder förbjuds. Frihet från tvång gäller även individens frihet att välja hur den egna trosutövningen ska utformas, och att inte tvingas delta i annan trosutövning. Frihet från diskriminering Diskriminering på grund av tro eller övertygelse är förbjuden. Förbudet gäller diskriminering mot både teistiska och ateistiska trosuppfattningar samt icke-traditionella, minoritetsreligioner och nya religioner eller trosuppfattningar.

Staten måste genomföra effektiva åtgärder för att förhindra och eliminera sådan diskriminering i samhället. Föräldrarnas rätt, barnens rätt Enligt Barnkonventionen , Artikel 14 2 , har föräldrar rätt att ge sina barn religiös och moralisk uppfostran i enlighet med föräldrarnas trosuppfattning. Detta ska göras på ett sätt som är förenligt med barnets växande kapacitet att själv ta ställning.

Samtidigt som Barnkonventionen, Artikel 14 1 , anger att Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Enligt Declaration of the United Nations General Assembly Article 5 [7] har föräldrarna rätt att styra livet i familjen enligt sin religion, vidare har varje barn rätt att ha tillgång till undervisning i religions- och övertygelsefrågor i enlighet med vårdnadshavarens önskemål och ska inte tvingas delta i undervisning om religion eller övertygelse mot vårdnadshavarens önskemål, med barnets bästa som underliggande princip.

Utövandet av en religion eller övertygelse får inte skada barnets fysiska eller mentala hälsa eller utveckling. Åldersgränsen för Barnkonventionen är 18 år. Denna frihet för föräldrarna att välja religiös fostran åt sina barn, har en problematisk relation till barnens egen rätt till religionsfrihet och frihet från religiöst tvång.

Många teokratiska länder har ett straffbelagt förbud mot att avfalla från religionen, vilket gäller även barn som tvingats in i religionen, något som dock inte stöds av FN:s mänskliga rättigheter. Internationellt tvingas miljontals barn från religiösa minoriteter delta i konfessionell religionsundervisning om majoritetstron, vilket bryter mot föräldrarnas rätt enligt Barnkonventionen.

Rätten att vägra Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter ingår rätten att vapenvägra i religions-, övertygelse- och samvetsfriheten. Internationellt fängslas vapenvägrare fortfarande av flera stater och Europadomstolens hållning i frågan är oklar. Andra former av rätten till att vägra erkänns av många stater. Förutom vapenvägran är detta ett relativt nytt område och det är svårt att veta hur Europadomstolen kommer att ställa sig till gränsdragningar i framtiden.

Arbetstagare och arbetsgivare Arbetsgivare bör visa en rimlig flexibilitet i relation till arbetstagares trosuppfattningar och behov av att kunna utöva sin tro på arbetsplatsen. Vad som anses rimligt varierar kraftigt mellan olika typer av arbetsgivare, arbetsplatser och tjänster och i relation till olika former av trosutövning.

Arbetstagarens frihet att lämna sin anställning vägs också in. Religionsfrihet internationellt [ redigera redigera wikitext ] Religionsfrihet i olika länder. Ju rödare desto mer begränsad religionsfrihet. Nordkorea ingick inte i studien på grund av brist på tillförlitligt information, dock anses landet har en mycket svår situation när det gäller statliga begränsningar i religionsfriheten.

Ett land som tidigt däremot skrev in långtgående religionsfrihet i grundlagen är USA som sedan har i grundlagens första tillägg: "Kongressen ska inte stifta en lag som fastställer religion eller förhindrar det fria utövandet därav". Tyskland har en lagstiftad åldersgräns på 14 år, vid vilken tid man har full egen religionsfrihet oberoende av föräldrarnas eller deras religiösa organisations åsikt.

I romerska riket var det Kejsar Theodosius I som år kom att avskaffa religionsfriheten till förmån för kristendomen. Samma konstitution förbjuder enligt två artiklar 2 och 17 medger bara aktivt propagerande för Islam och förbjuder propagerande för övriga religioner.