Gammaldags trädgård häck

När man idag går med skyffeljärnet luckrar man jorden och ger ogräset en chans att växa bättre! Här får man antingen gräva om gången och lägga markduk under gruset som håller ogräset stången. Eller så skyfflar man och accepterar lite ogräs. Man kan också vattna det med ogräsättika. Olika sorters sten har också varit ett vanligt gångmaterial, framför allt oregelbundna former av kalksten, skiffer och natursten.

Mycket populärt under funkisperioden var gångar, uteplatser och dammar av kalksten. Det kan vara svårt att renoveranaturstensgångar själv, anlita en stensättare för större arbeten. Att räta upp enstaka sneda stenar är enklare och kan göras med hjälp av spett, lite sättsand samt armstyrka. Fram emot mitten på talet blev det modernt med betongplattor, gärna med olika inlagda mönster.

Eftersom det idag är svårt att hitta likadana får man acceptera att vissa plattor är i dåligt skick hellre än att ta bort alla. Branta och sluttande tomter har gjorts mer användbara genom stödmurar och terrasseringar. Något man ofta kan se är en låg naturstensmur mot vägen med en häck planterad ovanpå. Här kan det uppstå problem när häcken växt sig stor.

Rötterna kan då tränga på bakifrån varvid stenarna har kalvat ut. Det går att laga. Man får försöka beskära både rötter och grenverk och lyfta tillbaka stenarna. Grindar och staket En välkomnande entré har alltid varit betydelsefull, därför har grindens utformning varit viktig. Man tillverkade den ofta själv, antingen efter en färdig ritning eller eget mönster.

Variationsrikedomen var stor. Har man den äldre grinden kvar ska man vara rädd om den. Kanske går den att renovera. Om inte, mät upp den och tillverka en ny eftersom den hör ihop med huset stilmässigt. Gamla staket går också att laga. Äldre tiders staket hade ofta smalare spjälor som satt tätare än idag och var dessutom högre.

Det klassiska staketet är det faluröda med vitmålade spetsar. Vanligt förekommande var också nätstaketet med stolpar i granit eller cement. Runt började staket och grindar av järn bli alltmer populära. Dessa finns i större utsträckning kvar än trägrindarna och går att renovera och måla själv. Jorden Jordstrukturen behöver säkert också förbättras efter år av uteblivet underhåll.

Ta reda på vad för slags jord trädgården består av. Lerjord eller sandblandad jord eller något däremellan? Anpassa näringstillförseln därefter. De flesta jordar mår bra av välbrunnen stallgödsel och kompostjord. Undvik konstgödsling, vilket på sikt utarmar jorden. Använd inte jordfräs, den splittrar bara fleråriga rotogräs som tistlar i massor av småbitar som sedan i sin tur ger upphov till nya ogräsplantor.

Den hackar också sönder blomsterlökar och rötter på växter som man vill bevara. Här är det långsammare och tyvärr mer arbetsamma metoder som handrensning med rensjärn som gäller. Perenner, sommarblommor och rosor Mormorsväxter, gammaldags blommor, torpväxter, kärt barn har många namn. Vad vore den äldre trädgården utan perennerna som troget kommer tillbaka år efter år?

Rabatterna planterades med de blommor man hade att tillgå — ärvda, självsådda eller de man fått. Det resulterade i en mix av färger och former som inte alltid faller en mer estetisk lagd nutidsmänniska i smaken. Den vanligaste typen av rabatt var den raka på bägge sidor om gången från grinden upp till huvudentrén. Här kan bara nämnas några av de allra vanligaste och tåligaste växterna man kan hitta i äldre trädgårdar.

Pioner, löjtnantshjärta, aklejor, såpnejlika och stormhatt. Poetnarcisser, malvor, lupiner och krolliljor. Guldbollsrudbeckian, stjärnflocka, trädgårdslysing och stockrosor. Listan kan göras hur lång som helst. Äldre perenner kan behöva delas för att må bra och blomma igen. Några odlingsvärda ettåringar måste få komma med också: luktärter, sommarlövkoja, astrar, ringblommor och lejongap som kan övervintra.

Ingen trädgård utan gamla, tåliga rosor som överlevt med små krav på växtplats och skötsel. Pimpinellrosor, Rosa Pimpinellifolia kallas ofta torparrosor. Även äppelrosen, Rosa rubiginosa är en mycket vanlig sort som funnits sedan medeltiden. I torptäppan doftar alltid något. Lavendel är ett säkert kort som kan användas som inramningshäck.

Det vackra, silvergrå bladverket är vintergrönt och sprider väldoft också vintertid när man snuddar vid busken. Andra fina doftare är ettåriga luktärter , perenner som luktpion, flox och liljor. Väldoftande buskar som hör hemma här är buddleja , schersmin , syren och paradisbuske. Tåliga perenner i torpträdgården Luktpionen ' Bowl of Beauty 'är en klassiker i torptäppan liksom de långblommande riddarsporrarna.

Långlivade, lättskötta perenner är stommen i rabatten. Vid gamla torp ser man dem fortfarande stå kvar fast ingen rensat i landet på årtionden. Hit hör pioner , daglilja , stjärnflocka , riddarsporre , bolltistel , nepeta , iris , vallmo och flox. Vatten och veranda i torpträdgården Klematis är en fenomenal växt till att skapa en lätt boehmsk charm. Vattentunnor i trä är ursnygga och praktiska i torptäppan.

Klippt häck med raka kanter är också ett sätt men det tar vi upp i ett annat inlägg. Även naturen erbjuder rumslighet med friväxande väggar. Tänk en glänta i skogen med omgivande träd som väggar och öppenheten mot himmeln som en form av takkänsla. Precis som vi alla är olika och uppskattar olika typer av natur, eller hus så uppskattar vi olika typer av element för rumslighet i en utemiljö.

Här kommer lite inspiration och exempel på växter man kan använda till häckar. Närmare bestämt rumslighet i trädgårdsdesign med friväxande häckar. Tips kring friväxande häckar Friväxande häckar passar bäst där det finns lite mer utrymme. Friväxande häck är oftast första handsvalet för den som inte vill lägga ned lika mycket tid som en klippt häck kräver.

Häck erbjuder ju en grön och ombonad känsla jämfört med staket eller plank som kan ge en mer stram, avskalad känsla. Hur grön den ska vara och vilka delar av året den är grön eller om den till och med erbjuder blomning eller höstfärg- beror på vilka växter du väljer. Det viktigaste när man ska skapa rumslighet i trädgårdsdesign med friväxande häck är att utvärdera hur mycket plats häcken får ta.

Dels på höjden, dels på bredden. När du köper plantorna ser de små och obetydliga ut men detta ändrar sig rejält med tiden. Därför är det viktigt att först bestämma hur mycket plats häcken får ta och sedan välja växter som passar in. Blandbuskage lähäck. Exempel på en riktigt stor friväxande häck som levererar bullerskydd mot angränsande väg plus att den ger lä och skydd för olika smådjur som till exempel fåglar.

Du behöver också bestämma dig för vad du vill ha för värden av häcken. Vill du att den ska blomma? Ska häcken ge insynsskydd även på vintern? Vill du kanske att den ska vara grön året runt? Vill du att den ska leverera bär eller frukt? Lägre blommande häck som är friväxande Med lägre häck räknas buskar som blir mellan 0,,2 meter hög. Det finns många olika kandidater att välja bland, nämligen sorter som är vintergröna eller lövfällande.

Rumslighet i trädgårdsdesign med spireasläktet Spireor finns det många olika att välja bland. De är tåliga, anspråkslösa och kan lätt föryngringsbeskäras. De förekommer ofta i offentliga planteringar detta innebär att de är tacksamma att sköta. Eftersom de ofta förekommer i offentliga planteringar kanske de lite orättvist ses som tråkiga? Vanligast är prakt- eller rosenspirea, Spiraea japonica.

Den blir mellan 0,,8 meter hög. Finns både med gröna eller gulaktiga blad och flera olika blomfärger.

Gammaldags trädgård häck

De blommar i juni till september. Rönnspirea ingen spirea? Sorbus sorbiolia heter rönnspirea men ingår inte i Spiraea släktet. De blir blir ,5 meter höga och bladen påminner om rönnens. Kan vara bra med gräsmatta som man klipper för att hålla den på plats. Tokarnas återkomst som friväxande häckar? På talet tog de fullständigt över. Särskilt de gula.

Jag pratar om ölandstoken. Eller trädgårdstok. Den som numera bytt latinskt namn från Potentilla till Dasiphora. Dasiophora fruticosa-gruppen. Till slut blev det bara för mycket.

Gammaldags häckväxter för trädgård

Ingen ville längre ha dem. Men det är lite synd. De är otroligt tåliga. Klarar de flesta lägen och de kan klippas ned hårt när de blir risiga och kommer tacksamt tillbaka. De blommar dessutom länge — från juni, juli ända in i hösten framåt oktober. Vidare så erbjuder Dasiphora Fruticosa gruppen en marktäckande buske som håller ogräset borta och blir 0,,8 meter hög.

Härdigheten är upp till zon 3 eller i vissa fall 5 och 6. Perenner som friväxande häck Perenner är örtartade växter som inte bara tappar sina blad utan vissnar ned helt på vintern. Det betyder att med perenner som häck har du främst glädje av den under sommaren och sensommaren. Det kan vara ett bra alternativ vid ett fritidshus eller sommarstuga, där man bara är under sommaren.

Det kan också vara ett alternativ vid en infart eller väg där det kommer mycket snö som man behöver skotta in över häcken. Med buskar kan de vara i vägen eller ta skada av snön.