Sällsynt sjukdom protein

Nivåerna av lysin, arginin och ornitin är oftast låg i plasma. Utsöndringen av lysin, arginin och ornitin i urinen är ökad, mest för lysin. Blodprov kan visa förhöjt ammoniak och förhöjt glutamin som en markör för hyperammonemi. Nivåerna av de neutrala aminosyrorna serin, glycin, citrullin, prolin och alanin i plasma är ökad. Laktatdehydrogenas LD , ferritin och zink är oftast kraftigt förhöjda.

Även triglycerider och kolesterol kan ha påtagligt förhöjda värden. Antalet vita blodkroppar kan vara lågt, liksom blodvärdet Hb och antalet trombocyter.

Proteinrelaterade sjukdomar

I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten för att andra i familjen ska insjukna ingår också, liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar- och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk diagnostik PGD i samband med provrörsbefruktning IVF.

Specialiserade läkare och dietister samverkar där med kemister, genetiker, psykologer och kuratorer. Om det är långt till ett sjukhus med ett expertteam bör behandlande läkare på hemorten ha en nära och regelbunden kontakt med ett sådant team. Behandling med citrullin och lysin Målet med behandlingen vid lysinurisk proteinintolerans är att minska symtomen genom att öka nivåerna av lysin, arginin och ornitin.

Det viktigaste är att tillföra aminosyran citrullin, som tas upp i tarmen och njurarna via ett annat transportsystem än det för lysin, ornitin och arginin. Mängden citrullin anpassas individuellt och fördelas på tre-fyra doser per dag. Genom att citrullin kan omvandlas till arginin, som i sin tur kan omvandlas till ornitin, ersätts bristen på arginin och ornitin och ureacykeln fungerar i stort sett normalt.

Behandlingen med citrullin gör att de flesta med lysinurisk proteinintolerans inte behöver begränsa sitt intag av protein i samma utsträckning som hade varit nödvändigt utan behandling. Men mängden protein i kosten ska ändå inte överskrida de nationella rekommendationerna. Det är också viktigt att äta regelbundet och att det inte går för lång tid mellan måltiderna. Behandlingen med citrullin i kombination med rätt diet gör att nivåerna av arginin och ornitin kan normaliseras och ammoniaknivåerna hållas nere.

En bättre metabol balans med lägre ammoniaknivåer och en mer fungerande ureacykel leder till förbättrad funktion i flera organsystem. Även behandling med lysin se nedan bidrar till förbättringen. Om ammoniaknivåerna inte normaliseras med citrullinbehandling kan tilläggsbehandling med natriumbensoat bli nödvändig. Natriumbensoat binder ammoniak till en ofarlig vattenlöslig förening som utsöndras i urinen.

För att normalisera de låga nivåerna av lysin i blodet, som inte höjs av citrullinbehandling, behöver lysin tillföras. Svårigheten med lysinbehandling är att den har biverkningar i form av uttalade mag-tarmbesvär. Det kan dock räcka med en låg dos lysin för att uppnå positiva effekter på lysinnivåerna, men erfarenheten är fortfarande begränsad. Lysinet ska ges i kombination med citrullin.

Det är viktigt att känna till att för höga nivåer av lysin kan hämma ureacykeln och därmed förvärra symtomen. Övrig behandling och uppföljning Hjärtat, lungorna, levern och njurarna behöver kontrolleras regelbundet, även hos barn och ungdomar. Vid lungkomplikationer har höga doser kortison prövats med viss framgång, men behandlingen hjälper inte alla.

Skulle det uppstå organsvikt krävs ett samarbete mellan olika specialister, till exempel inom lungmedicin, njurmedicin och gastroenterologi. Höga nivåer av blodfetter kan behöva behandlas med statiner. För de barn som har brist på tillväxthormon kan behandling med tillväxthormon bli aktuellt. Karnitinbrist behandlas med tillskott av karnitin. En del som har lysinurisk proteinintolerans behöver behandling mot benskörhet.

Det är viktigt att barn med sjukdomen vaccineras enligt det program som erbjuds via barnavårdscentralerna och elevhälsan. Alla med lysinurisk proteinintolerans ska även vaccineras mot vattkoppor om de inte redan har haft sjukdomen. Personer i barnets närhet måste informeras om sjukdomen och vikten av att den rekommenderade dieten följs.

Det kan till exempel gälla lärare och personal på förskolan och inom skolmåltidsverksamheten. Det fordras också specialkunskaper hos behandlande läkare, laboratorieläkare, sjuksköterska, psykolog och kurator som ingår i ett vårdlag för lysinurisk proteinintolerans. De ska kunna ge stöd och praktiska råd både till den som har sjukdomen och till närstående, eftersom både sjukdomen och behandlingen kan påverka livsföringen på många sätt.

Habilitering Barn med sjukdomen som har en intellektuell funktionsnedsättning behöver habilitering. Habilitering innebär stöd och behandling till personer med en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning för bästa utveckling utifrån individuella förutsättningar. Habiliteringsteamet har särskild kunskap om funktionsnedsättningar och hur svårigheterna de medför i det dagliga livet kan förebyggas och minskas.

Insatserna består bland annat av utredning, behandling och utprovning av hjälpmedel. Föräldrarna får information och råd om möjligheterna att anpassa bostaden och andra miljöer som barnet vistas i, liksom information om det samhällsstöd som finns att få. Olika former av stöd till föräldrar och syskon ingår också. Kontakt med andra familjer i liknande situation kan ha stor betydelse.

Habiliteringsinsatserna fortsätter i vuxen ålder. Forskning Forskning kring lysinurisk proteinintolerans pågår framför allt i Finland, som är det land där sjukdomen är vanligast, samt även i Italien. Databaser I följande databaser finns sökbar information om sällsynta hälsotillstånd: Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör sällsynta hälsotillstånd, se orpha.

Resurser Särskilda centrum för medfödda ämnesomsättningssjukdomar finns vid universitetssjukhusen i Göteborg, Lund, Stockholm och Umeå. Behandlingen sker i nära samarbete med hemortssjukhuset. Centrum för sällsynta diagnoser Centrum för sällsynta diagnoser CSD finns vid alla universitetssjukhus.

CSD kan ta emot frågor samt ge vägledning och information om sällsynta hälsotillstånd. CSD samverkar också med expertteam med särskild kunskap om olika sällsynta hälsotillstånd. På webbplatsen finns också uppgifter om expertteam för olika diagnoser och diagnosgrupper samt länkar till andra informationskällor.

I de virtuella nätverken diskuteras diagnos och behandling för patienter från hela Europa. Resurspersoner Resurspersonerna kan svara på frågor om lysinurisk proteinintolerans. Intresseorganisationer Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras närstående.

Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga erfarenheter om hur det kan vara att leva med ett sällsynt hälsotillstånd.

Proteinbristsjukdomar

Intresseorganisationerna arbetar också ofta med frågor som kan förbättra villkoren för medlemmarna, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika samhällsområden. Transmissibla kan närmast översättas med överförbara. Prionsjukdomar är inte smittsamma i traditionell bemärkelse direkt kontakt- eller aerosolsmitta men kan under vissa betingelser överföras mellan människor eller som en zoonos.

Det vill säga en sjukdom som överförs från djur till människor, till exempel från nötboskap. Överföring av prionsjukdom mellan människor har setts vid sjukvårdande behandling så kallad iatrogen smitta. Då framför allt vid hjärnhinnetransplantationer och efter behandling med tillväxthormon, framställt från hypofysextrakt från en annan människa.

Enstaka fall har även skett efter ingrepp med kontaminerade kirurgiska instrument och vid transplantation av hornhinna. Sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom Sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom sCJD är den vanligaste humana prionsjukdomen som varje år drabbar 1—2 personer per miljon innevånare. Sporadisk CJD bör i första hand misstänkas hos patienter över 60 år.

Symtombilden kan variera stort. Generellt ses en snabbt förlöpande demensutveckling, men även balans- och gångsvårigheter, språkstörningar, nedsatta motoriska funktioner, synrubbningar samt ofrivilliga muskelryckningar förekommer. Majoriteten av dem som drabbas avlider inom ett år. Varför vissa personer drabbas av sCJD är okänt. Antalet sjuka är detsamma i olika delar av världen och konstant över tiden.

Den sporadiska formen är inte ärftlig och det finns inget som talar för att sCJD skulle vara kopplad till något livsmedel. Diagnosen fastställs vid undersökning av hjärnan vid obduktion. Övriga prionsjukdomar som drabbar människa Sporadisk prionsjukdom Cirka 85—90 procent av alla prionsjukdomar uppkommer sporadiskt utan känd bakomliggande orsak.

Båda är extremt ovanliga, idag finns inga kända fall i Sverige. Familjär Creutzfeldt-Jakobs sjukdom fCJD orsakas av en ärftlig förändring mutation i genen som kodar för prionproteinet. Symtomen är snarlika de som ses vid sCJD. Gelsolin är ett protein i celler och i blod, och sjukdomen uppstår när proteinet bryts ner felaktigt och ansamlas i hornhinnan, nerver och andra vävnader.

Amyloidos innebär upplagring av olösliga proteinkomplex i ett eller flera organ. Ordet amyloidos kommer från latinets amylum som betyder stärkelse, eftersom man först trodde att det var sockerarter och inte proteiner som upplagrades. Den finländska ögonläkaren Jouko Meretoja beskrev sjukdomen första gången , och sjukdomen kallas också ofta Meretojas sjukdom. I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om sällsynta hälsotillstånd finns en separat informationstext om en annan sorts ärftlig amyloidos.

Ärftlig transtyretinamyloidos Förekomst I Sverige känner man bara till ett fåtal personer med sjukdomen. Den är mycket vanligare i Finland, och sannolikt har svenskar med hereditär gelsolinamyloidos finskt påbrå. Det finns närmare 1 personer med sjukdomen i Finland. Sjukdomen har framför allt förekommit i sydöstra Kymmene­dalen och södra Tavastland, men numera bor de flesta med sjukdomen i Helsingforsområdet.

Sjukdomen finns också i många andra länder i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien. Hereditär gelsolinamyloidos är sannolikt under­diagnostiserad, det vill säga att det finns fler personer med tillståndet som inte fått diagnosen fastställd. Orsak Hereditär gelsolinamyloidos uppstår till följd av en sjukdomsorsakande variant mutation i genen GSN på kromosom 9 9q GSN är en mall för tillverkningen av kodar för proteinet gelsolin.

Proteinets funktion anses vara att reglera aktintrådarna aktinfilamenten i cellskelettet. Aktinfilamenten finns i hela cellen, men ger framför allt form och stöd åt cellens yttersta skal, cellmembranet, och dess utskott. När gelsolin bildas produceras två varianter av proteinet: en form som finns inne i cellerna och en form som utsöndras och finns i blodplasman plasmagelsolin.

Genvarianten medför att plasmagelsolinets förmåga att behålla sin form konformation påverkas. Detta leder till att plasmagelsolin bryts ner i mindre fragment, vilka bildar ansamlingar av olösliga proteinkomplex, amyloid. Amyloid ansamlas i hornhinnan och i nerverna, framför allt i kranialnerverna, men också i andra vävnader. I huden och kärlväggen finns ansamlingarna även runt elastinfibrerna, som då bryts ner.

Elastin är ett protein som ger hud och kärl deras elasticitet. Ärftlighet Hereditär gelsolinamyloidos nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har en normal gen och en sjukdomsorsakande variant av en gen, är sannolikheten att få sjukdomen 50 procent för såväl söner som döttrar.

De barn som inte har fått den sjukdomsorsakande genvarianten får inte sjukdomen och för den inte heller vidare. Alla som får den sjukdomsorsakande genvarianten får också symtom av sjukdomen, eftersom dess genomslagskraft penetrans är procent. Autosomal dominant nedärvning. Hereditär gelsolinamyloidos kan också uppstå till följd av en nyuppkommen sjukdomsorsakande variant av en gen nymutation.

Genvarianten har då oftast uppstått i en av föräldrarnas könsceller ägg eller spermie. Sannolikheten att föräldrarna på nytt får ett barn med sjukdomen uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna genvarianten hos barnet blir dock ärftlig och kan därmed föras vidare till nästa generation. Om två personer med hereditär gelsolinamyloidos får barn med varandra är sannolikheten 25 procent att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i dubbel uppsättning.

Det medför svårare sjukdom och att sjukdomen debuterar tidigare. Sannolikheten att barnet får en sjukdomsorsakande genvariant i enkel uppsättning och därmed får gelsolinamyloidos är 50 procent. Symtom Symtomen kan variera inom en och samma familj och mellan olika familjer. De första ögon­symtomen visar sig vanligtvis efter års­åldern, medan övriga symtom uppkommer i årsåldern. Sjukdomen utvecklas vanligen långsamt och symtomen blir mer påtagliga med stigande ålder.

Ögon Till att börja med uppstår symtom från ögonen som känns torra och irriterade. Vid undersökning av hornhinnan ses en nätliknande förändring kornealdystrofi av lattice-typ som kan försvaga synen och som så småningom leder till svår synnedsättning eller blindhet. Nervsystemet Hos de flesta personer med sjukdomen uppkommer ansiktsförlamning till följd av kranialnervsskada kranialnervsneuropati runt årsåldern.

Förlamningen börjar uppifrån och sprider sig sakta neråt i ansiktet. Neuropatin kan i ovanliga fall påverka även andra kranialnerver och leda till svårigheter att svälja dysfagi och talstörningar dysartri.