Risker med ljumskbråcksoperation

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar. Många vanliga kirurgiska ingrepp som behandling för ljumsk- och vattenbråck ger komplikationer, visar en avhandling vid Umeå universitet. Slutsatsen är att det är bättre att undvika kirurgiska ingrepp om symptomen är små. Samtidigt dubblerades infektionsrisken efter prostatabiopsier under perioden Enligt Karl-Johan Lundström, doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har titthålsoperation för ljumskbråck, vars användning ökat mycket på senare år, en liten fördel avseende kronisk smärta jämfört med konventionell öppen operation.

Risker med ljumskbråcksoperation

Dessutom, av dem som avled efter ljumskbråckkirurgi fick många ingen undersökning av ljumsken vid besöket på akutmottagningen, trots tydliga symtom. Det visar den avhandling som Hanna Nilsson försvarar vid Umeå universitet den 13 december. Ljumskbråck är ett vanligt tillstånd och årligen registreras cirka 16 operationer i Svenskt bråckregister, SBR.

Svenskt bråckregister startades i Motala och inkluderar idag mer än 95 procent av alla operationer utförda på män och kvinnor över 15 år i Sverige. En världsunik rikstäckande databas med över operationer har byggts upp, vilket gör det möjligt att upptäcka och analysera ovanliga händelser. Allvarliga komplikationer i samband med ljumskbråckskirurgi är få men det stora antalet operationer gör dem ändå viktiga för patienten, kirurgen och för den hälsoekonomi som styr vårdens resurser.

Hanna Nilsson, doktorand vid institutionen för perioperativ vetenskap, visar i sin avhandling att kvinnor som genomgår ljumskbråckskirurgi har en betydande överdödlighet jämfört med män. Symtom Man kan ha ett ljumskbråck helt utan symtom, och besvären kan variera från lätt obehag till kraftig smärta. Svår smärta som inte går över talar för inklämning och hotande cirkulationspåverkan.

När bråcket blivit palpabelt har bråckporten vidgats, och inte sällan minskar besvären efter detta. Det vanligaste debutsymtomet är att patienten noterar en knöl i ljumsken. Diagnostik Det typiska ljumskbråcket är lätt att diagnostisera och framträder som en resistens i stående och som försvinner i liggande eller vid tryck mot bråcket. Mind­re bråck kan vara svåra att känna och palperas då lättast med patienten i stående.

Risker med ljumskbråcksoperation operation

Att försöka differentiera mellan laterala och mediala bråck är svårt och har ingen klinisk betydelse. Däremot är det viktigt att försöka diagnostisera ett femoralbråck, som således mynnar nedom inguinalligamentet. Om klinisk undersökning inte kan påvisa ett misstänkt ljumskbråck, anses herniografi som den säkraste metoden att fastställa diagnosen. Under genomlysning sprutas kontrastvätska in i bukhålan och kan visualisera en befintlig bråcksäck.

Herniografi kan ge falskt negativt svar om endast fett hernierar genom inguinalkanalens inre öppning. DT-undersökning av bukvägg under Valsalvas manöver eller MR-undersökning kan användas, varvid även differentialdiagnoser kan uteslutas eller verifieras. Ultraljud kan överdiagnostisera förekomst av ljumskbråck, varför ultraljudssvar ska tolkas med viss försiktighet.

Risker med ljumskbråcksoperation smärta

Differentialdiagnoser En resistens i ljumsken som försvinner i liggande eller som kan reponeras är att betrakta som ett ljumskbråck. Det kan då röra sig om ett irreponibelt bråck, men diagnosen kan behöva säkerställas med någon röntgenologisk metod. Viktiga differentialdiagnoser kan vara lymfom eller lymfkörtelmetastas. En vanlig orsak till smärta i ljumsken, ofta medial, hos äldre patienter är koxartros.

Denna åkomma ses inte sällan samtidigt med ljumskbråck och får beaktas vid bedömning av smärtetiologi. Femoralbråck bör alltid opereras Tidigare inställning att ett ljumskbråck hos en man alltid skulle opereras efter det att diagnosen väl var ställd, oavsett om patienten hade symtom eller inte, har sedan några år modifierats.

Studier har visat att man hos män med medialt eller lateralt bråck och ringa eller inga symtom tryggt kan exspektera. Ett individuellt ställningstagande till den fortsatta handläggningen rekommenderas. Riskfaktorer för att senare trots allt behöva opereras vid exspektans är ansträngande aktiviteter, prostatism, diabetes eller kronisk förstoppning [].

Risken för inklämning är vid dessa bråcktyper 0,3—3 procent per år. Vid femoralbråck är dock inklämningsrisken betydligt högre, och femoralbråck hos män bör därför alltid opereras [6]. Alla kvinnor med ljumskbråck bör erbjudas operation, oavsett om symtom föreligger eller inte, eftersom kvinnor har hög andel primära femoralbråck och det kliniskt kan vara mycket svårt — till och med omöjligt — att skilja ljumskbråck från femoralbråck.

Vid akuta symtom från irreponibelt bråck i ljumskregionen, dvs inklämt bråck, föreligger alltid akut operationsindikation. Risken för strangulation måste alltid beaktas i dessa fall. Icke-akut symtomgivande men irreponibelt bråck kan handläggas elektivt [11]. Operationsmetoder I dag används någon form av nätmaterial vid 99 procent av operationerna i Sverige. Nätet kan placeras i själva bukväggen i en främre plastik innanför bukväggen men framför bukhinnan, dvs preperitonealt, i en bakre plastik både i bukväggen och preperitonealt i kombination.

I Sverige opereras två tredjedelar av patienterna med den öppna, främre nätplastiken enligt Lichtenstein. När nätet placeras preperitonealt, dvs på bukväggens insida men framför bukhinnan, kan detta ske med öppen, endoskopisk eller laparoskopisk teknik. Endoskopiskt ingrepp, dvs helt utanför bukhinnan, kallas TEP total extraperitoneal plastik och tekniken med laparoskopiskt ingrepp, dvs via inträde i bukhålan, benämns TAPP transabdominell preperitoneal plastik.